gontour

Thailand ar bra pa bio. Fantastiskt bra faktiskt. Var precis och sag Fast And The Furious pa en mycket val tilltagen bioduk, med mycket val tilltaget ljud i mycket val tilltagna fatoljer. En upplevelse helt enkelt. Ytterligare en sak Thailand ar bra pa sa ar det luftkonditionering. Min is i lasken smalte inte under de tva timmar filmen varade. Inte det minsta.

Har ni varit pa bio i Thailand nagon gang sa vet ni att efter alla traliers visas en uppmaning pa duken att stalla sig upp och hylla kungen. Inte den Karl Gustav utan den mer thailandska kungen. Jag missade detta helt och blev upprykt av en fornarmad thaikille som sen under den fem minuter hyllningsfilmen till kungens livsgarning stod och blangde pa mig eftersom jag tyckte det hela var otroligt underhallande. Tydligen tar befolkingen detta pa stort allvar och det gjorde det inte lattare att halla skrattet inne.
   Sa dar stod jag. Pa rad 6, plats J - och fnissade ljudligt till bilder nar en ung kung korde runt och delade ut blommor till bonder nagon gang under 60-talet. Efter det visades filmen. Som var utomordentligt dalig. Bra ljud dock.

Pa vagen hem styrde jag min Tuk-tuk forare inom en affar och bunkrade lite fotbollstrojor. Ett par till mig, ett par till Figge och tyvarr Hannes - ingen till dig.

Efter trojorna sag jag tillfallet att ge utlopp for en av mina nyfunna passioner. Runt hornet lag en skraddare. "Tackar" tankte jag och klev in med bestamda steg. Indiern var snabbt framme och visade mig till en soffgrupp for ett litet mote om mina behov. "Ok Boss, what do you need?"
Jag bollade fragan lite i mitt huvud. Vad behover jag? Vad behover jag inte? Efter en stunds funderande kom jag pa att jag saknar en frack. Mitt engelska vokabular begransade mig dock till att behova en "penguin suit" men indiern forstod vad jag menade och borjade genast skissa pa en plan. han holl sedan en tio minuters genomgang i skillnad av material och lat mig kanna pa bade det ena och det andra.
   Sen borjade priskriget pa min fiktiva frack. Han ville ha 20 tusen baht och nar jag kom pa att jag anda aldrig tankt kopa fracken hade priset hamnat pa 15 tusen. 3500 svenska kronor. Som hittat.

Sen ursaktade jag mig och sa att jag skulle titta runt med a hos andra skraddare forst innan jag bestamde mig. Han gav mig sitt kort och skrev sitt namn. Vet ni vad han hette? Han hette banne mig James.

Jag var nara pa att kopa fracken enbart for det.


//G

Har spenderat dagen pa Starbucks. Utomhus har det regnat konstant i 6 timmar och roster sager att det ska fortsatta ett par dagar.

Det gar bra nu....

//G

Jag har idag gjort resan forsta misstag. Visst, jag har gjort ett par tabbar och blundrar men ingen av dem har varit planerade. Jag tankte inte "nu glommer jag min laddare och batteri har pa baten, det blir nog bra" och jag hade inte heller nagon baktanke eller en listig plan med att tappa bort mitt kreditkort. Men nu har jag gjort en planering. Jag har overvagt. Tagit ett beslut. Beslutet tog mig till Pattaya.
   Misstaget ar ett faktum.
   Valet foll pa Pattaya da jag bara har 5 dagar innan jag maste styra till Bangkok igen och Pattaya ligger 3 timmar soder om Bangkok. Jag visste att Pattaya ar det mest exploaterade och sunkigaste av alla stallen i Thailand men jag trodde jag kunde undvika det. Icke. Inte ens nara. Jag bor for tillfallet mellan tva bordeller och istallet for lampa pa nattduksbordet har jagj skenet av en "Nude Girls"-skylt i neon som ljuskalla. Samma Nude Girls skiker nagot orovackande efter mig sa fort jag lamnar rummet och hade det inte varit for alla feta gubbar som kryssar langst gatorna och snor deras upppmarksamhet hade jag nog inte kunnat fly. Det ar ungefar sa uppdelningen ser ut har - 90 procent feta gubbar som glider runt i flock och vantar pa att fyllan ska fylla dem med mod till att ga fram och tafsa pa de resterande 10 procenten som utgors av horor.
   I mitten hittar ni mig. Med en familjepizza, rakhyvel och fjarrkontrollen till ACn i handen. Nu ska jag lasa in mig pa mitt rum och invanta morgondagens UV-stralning.

//G

//Overlevde Fraser Island. Nattbussen pa 12 timmar till Arlie Beach ocksa. Detta trots att man hamnade bredvid varldens enda anaeroba manniska. Jag lovar - hon pratade sig igenom alla 12 timmar utan avbrott. Inte ens en retorisk konstpaus. Ingen antydan till ett andetag. Enbart en jamn, mycket enerverande, strom av ord. Det gick sa langt att Linn lamnade platsen for att hitta en annan medans jag onkskade att jantan skulle falla dod ner i gangen - vilket hon givetvis vagrade gora.
   Fraser var forresten helt ok. Med tanke pa att tva tredjedelar av on var avstangd pga regn sa hade vi det alldeles utmarkt i var Jeep och talt och vadret visade upp sig fran sin basta sida nar vi korde runt och badade i den ena sotvattensjon efter den andra. Vi har tydligen aven sett varldens storsta "perched lake". Innebord oklar.




Efter nattbussen tog vi igen oss vid poolen. Ett par timmars somn, lasning av Flyga Drake och en tonfiskpasta senare var det firande av St Pattys day som galde och det var nastan med gladje jag konstaterade att regnet ater vrakte ned utanfor vart fonster i morse. Nu, fem timmar senare, vraker det fortfarande ned och det vekar inte ha for avsikt att upphora. Om tre dagar ar det segling ute pa revet som galler och det kraver nastan solsken och bla himmel.

Om man skulle bege sig till McDonalds kanske?

// G

Vindarna tilltar. Vagorna likasa. Vilket Figge steg upp 07.30 for att utforska med sin hyrda surfingbrada. Planen var att jag, Linn och Karin skulle gora han sallskap men kudden lockade markligt nog mer an det stora bla. Det fick racka med gardagens surfing som nu i efterhand kan erkannas vara lite for avancerad for Team Trelleborg. Massiva strommar och vagor gjorde att all energi tog slut innan man ens fick kanning pa en bra vag. Dock hindrade det oss inte fran att spotta delfiner och imponeras av de som faktiskt visste hur man surfar.


Vi tog en extranatt har och skot en dag pa Frasertrippen. Det var omojligt att fa pengar tillbaka sa det var det enda alternativet. Det finns inte ett overflod pa aktiviteter har i Noosa nar det bjuds pa regn och ovader sa tiden spenderas lite som en arbetslos spenderar sin. Man stiger upp. Konstaterar att man svettats bort ett par trivselkilon. Fyller pa trivselkilona med en billig frukost i form av baguette, tonfisk och youghurt med musli. Till det - en rykande farskblandat kopp snabbkaffe. Efter frukosten har man minst 12 timmar att sla ihjal.
   1 timme pa natet. 
   Sen blir det svarare.
   Aven om jag i egenskap av student pa Malmo Hogskola ar lite av doktor i att sla ihjal tid har jag svart att inte bli uttrakad och pa gransen till irriterad. For tillfallet overvager jag en promenad ner till havet for att se hur lang tid jag kan bada utan att bli livraddad. Jag ska forsoka sla Figges rekord fran i morse pa 15 dramatiska minuter.


Efter Surfers Paradise, dar jag - om ni glomt - piskade Figge och Sebbe i squash (las "En squashmatch senare") begav vi oss till Brisbane dar Ted och Joy bjod in pa overnattning i deras trea i West End. Indisk middag, forfest med ett gang andra svenskar plus lite locals och sen utgang bjod kvallen pa. Mycket trevligt. Brisbane overraskade positivt ingen av oss haller med om att "dar inget finns att se". Jag och Linn tog kanalbat dagen efter och de andra lag pa latsidan vid en konstgjord lagun mitt i stan. Min forkarlek till kanalbatar vaxte. Ett ultimat satt att se sig om utan att branna onodiga kalorier.
   En greyhoundbuss senare ar vi nu som sagt i Noosa. Fint stalle. Mycket att gora. Om vadret tillater. Vilket det inte gor. Som tur ar bor vi pa ett bra hostel med schemalagda aktiviteter. Igar till exempel visade jag och Figge hur man spelar dalig poker och idag kommer det tydligen en kroppsmalare som malar en i ens nations farger. Bud pa att lyfta fram mina 12.5 procent gulashblod och bli ungrare.

Jag kan med gladje beratta att jag lost mina budgetproblem. Losningen stavas uppenbarligen inte poker, utan fortrangning, och har hittills fungerat friktionsfritt. Att inte fler anvander den strategin ar for mig ett mysterium.

For tillfallet ber vi om battre vader, en starkare krona och billigt flyg mellan Cairns och Sydney.

Hej sa lange...

//G


Tre stycken squash. Nastan lika manga som jag hade raka segrar.

Läser pa Aftonbladet att Fraser Islands ar utrymd och folk bunkrar mat och rekommenderas att stanna inomhus.
   Vi skulle till Fraser i overmorgon. Betalt och klart. Nu blir det inte sa. Istallet sitter vi i regnet och planerar om.

Antagligen kommer det ges riklig internettid sa jag aterkommer med upplosningen pa dramat och givetvis nasta del i foljetangen "Budgeten"

//G

Att spela squash i en daligt ventilerad hall i Australien ar lite som att utmana doden. Svetten lackade nar jag satte Sebbe och Figge pa plats sa det sjong i hela kontinenten. Det var stoppbollar. Det var slices. Det var skruvar. Det var propagandasquash helt enkelt. Tankte droppa lite intressant statistik.
Jag: 6 matcher. 5 vinster.

Dagen spenderades pa Sea World. Over forvantan faktiskt och trots det alldeles for dyra intradet var det riktigt skont att antligen gora nagot annat an att bara existera. Imorgon forsatter det nya aktiva livet med surfing och en tur till Brisbane dar vi redan bokat en tur ut till vrak och delfiner. Det ar mycket nu....

Jag har fatt en blasa i ogat av solen. Samma sol som vagrar gora oss bruna. Inte en Linn. Solskydd 30 flera ganger om dagen.

Ber om ursakt for det osammanhangade inlagget. Ville mest dra siffrorna fran squashen.

G

Tisdagen den 3:e Mars 2009. En dag som inte sticker ut speciellt mycket fran de resterande har i Byron Bay. Gardagen bjod pa utgang och i kombination med en molnig himmel sovs det okristet lange innan det vankades frulle pa Childe Street 37 dar vart hus rakar ligga. 

Huset rymmer tre vaningar, 9 sangar och allt annat ett hus bor innehalla. Bortsett fran effektiva flaktar. Poolen ligger nastan pa balkonghoppsavstand. Grillplats likasa. Varfor man nu skulle vilja hoppa till grillen fran balkongen.
   Vi ar 7 pers som delar pa hyran om 1000 dollar i veckan och pa sa satt bor vi mycket billigare nu an vad vi gor i backpackerkorridor med soval. Pa minussidan: 20 minuter promenad in till stan. Promeanden gors dock enbart om bilen inte erbjuder skjuss. Bilen impulskoptes av tva Goteborgare som vi bor med och den funkar inte alls. Inte det minsta faktiskt.

Imorgon sager vi farval till Byron Bay, till huset, till bilen och till goteborgX2 samt Minna och sager hej till Surfers Paradise, Figge, Malin och sen ett par dagar senare aven till Brisbane. Langre an sa har vi inte planerat. 

Pa tal om planering kan jag beratta att min mycket omtalade budget tacker mat och husrum. Eventuellt en glass da och da. Jag vet inte var det gick fel riktigt men jag gissar lite pa att James The Taylor har ett finger med i spelet. Som det ser ut nu maste jag boka om min biljett fran Australien och sen sitta av tiden i Thailand innan jag flyger hem den 24 april. Jag ar antagligen den forsta som klagar over att var tvungen att vara i Thailand i ett par veckor men jag ar lite, lite orolig for min mentala halsa om jag ska sla ihjal veckor ensam i Thailand. Under tung ekonmisk press dessutom, sa att kopa sallskap kommer inte heller funka.

Annars dar hemma? Har ni ocksa hajattacker hit och hajattacker dit? Kan ni ocksa kopa Kangerufile i charken for hundralappen/kilot. Vi kan. Och vi gor det. 

Nu: Lite bilder..

   Sebbe i havet i Byronbay. Storartat kameraarbete. Tackar.

Ted och Sebbe. Ted och Joy - boendes i Brisbane - korde ner for att halsa pa oss.


Huset i all sin prakt. Sebbe syns (som vanligt) till hoger och Minna i koket.

Jag till hoger. Karin till vanster. Australien i bakgrunden.


Nu strejkar datorn. Fler bilder kommer snart.

//G

Vi kom med Grey Hound bussen. Klockan var en bra bit over midnatt och vi befann oss mitt ute i ingenstans. Vi borjade vandra och efter ett par timmar, i gryningen, kom vi fram till en trevlig familj som visades oss vagen till det Hostel vi bor pa. Sebbe var alert och filmade en liten sekvens.

Det visade sig dock vara ett mycket trevligt Hostel vi kom till, Ort likasa. Jag tror den gar under namnet Port Macquire och ligger 6 timmar norr om Sydney. Banjostamningen forsvann direkt och dag ett fordrevs genom en 1.5 mils promenad, genom regnsskog, berg och enorma surfstrander. Den planerade natten i singularis har nu blivit tre och imorgon tar vi samma Grey Houndbuss norrut till Coffs Harbour som tydligen ska bjuda pa aktiviteter som kajaking och andra naturnara upplevelser.
   Annars trivs undertecknad bra med livet pa hostel. En massa manniskor overallt som varit overallt som delar allt. Nastan allt. Vart Hostel rakar vara en kopia av Villa Villerkulla, uppdaterad med pool, biljardbord och en altan. Maten lagar vi sjalv och inhandlas mycket charmigt i diverse specialbutiker. Ytterst roande och behova ga till en gronsakshandlare for att kopa lok, slaktare for att kopa kott istallet for att kopa allt under ett och samma tak.
   Av mitt forsta intryck av inavelby ar enbart hostelaltanen kvar. En sydstatsaltan som tacker hela framsidan. Det som saknas ar dn aldre herre i strahatt, sittandes i gungstol med ett skarpladdat dubbelpipigt hagelgevar i knaet.

Som sagt, imorgon drar vi vidare och for en gangs skull ar vi uppbokade flera dagar i forvag. Vi kopte oss ett busskort med Grey Hound som tar oss till Cairns med hur manga stopp pa vagen som vi vill. Ratt smidigt aven om jag foredragit mitt forslag att kopa en minivan for samma pengar som busskortet kostade.

Stay tuned...

G

Sitter framfor datorn. McDonalds ursakt till kaffe haller mig sallskap. Om timmen aker vi vill flygplatsen for att stadigt somna och tio timmar senare vakna pa en annan kontinent.
   Hade var farvalkvall till Bangkok igar,vilket innebar gat/barhang med ett par svenskor och en Israelit - vansinnigt likt Juan Sebastian Veron forovrigt.
   Av en handelse rakade "Veron" bo i Byron Bay och vi har nu saval boende som sallskap nar vi nar Byron. Sen att han ar ett hogavlonat fotbollsproffs gor inte saken samre,
   Gardagen spenderades pa MBK, ett enormt shoppingkomplex vars syfte ar att fa folk att ga vilse och branna pengar. Personligen lyckades jag bara med det ena, aven om det var nara att en radiostyrd helikopter hamnade i mitt handbagage. Kan vara bra att ha tyckte jag for en liten stund, innan min tomma planbok fick mig pa battre tankar. Efter manga om och men hittade vi ut och via ett par skraddare, packning och en utekvall sitter vi nu har. Fortfarande med McDonaldskaffet som sallskap. Nu lite kallare. Lite ackligare.

Kanns passande att lamna Asien nu. Bade jag och Sebbe ar ratt trotta pa asiater och det thailandska systemet och vi saknar faktiskt det hostrusk vi ska landa i. Att i samma hostrusk finns en styck Linn och en styck Karin, vilka jag ska leva ekonomiskt pa ar ocksa helt ok. Jag fick dock inte inte min vilja igenom angaende den romantiska flygplatsscenen dar vi fran var sitt hall i terminalen, slow-motion springer, och aterforenas till omgivningens stigande applader.
  Taxi till deras hostel funkar ocksa. Dar ska vi skissa upp en reseplan vilket ska bli intressant. Undrar hur langt man kommer pa mina resterande hundralappar? Tur vi har bra boende hos "Veron"





Juan Sebastian Veron: Legend

Hittade en bild fran Anckor Watt ocksa. Har har ni den.


Och en till. Martins "Bubbas Shrimp boat Co"- keps gor hela bilden.


Ytterligare en bild, denna fran kambodja. Vagen ni ser var varldens langsta. Vi gick hela.


For att aterskapa lite av min sinnesstamning avslutar jag med en solnedgangsbild, aven den fran Kambodja. Fotad genom ett par solglasogon. Kreativitet ar ordet ni soker,

I stort behov av en fungerande kamera var jag idag tvungen att skjuta min redan skadeskjutna budget rakt i nacken genom att kopa ett nytt batteri och laddare.
   7000 Baht tyckte damen i butiken var ett rimligt pris Jag holl inte riktigt med. En intensiv debatt om senare hade jag mitt batteri och laddare. Slutpris: 4500 Baht och en garanti pa att mina varor var kopior. Lampan som ska lysa gront eller rott lyser gult. Eller inte alls. Och visst stavas det Nikon och inte Neekong?

Med eller utan kamera kan vi konstatera att det Au Nang jag besokte for 3 ar sedan har kommit pa fotter igen och allt har blivit saval dyrare som samre. Men, allt ar relativt och det ar anda med ett ganska stort leende jag kan beratta att jag och sebbe bussar till Bangkok i overmorgon for att ater igen bevisa att man visst kan leva over sina tillgangar. Martin vagrar inse det faktumet och beger sig om ett par dagar till Norge for att kora lite klassiskt Arbeit. Figge och Malin ska soka sig norrut i landet och Linn och Karin vanrar i Sydney.
   Det tidigare leendet blev plotsligt storre.

//G

PS. Mamma, Pappa - det kommer tva paket hemskickade till er inom ett par veckor. Forhoppningsvis kan ni hamta ut dem trots jag skickade dem till mig sjalv. Innehallet ar - enligt mig - totalt lagligt men maste packas upp ratt omgaende for att inte bli sunkigt.