Aussie

Vi kom med Grey Hound bussen. Klockan var en bra bit over midnatt och vi befann oss mitt ute i ingenstans. Vi borjade vandra och efter ett par timmar, i gryningen, kom vi fram till en trevlig familj som visades oss vagen till det Hostel vi bor pa. Sebbe var alert och filmade en liten sekvens.



Det visade sig dock vara ett mycket trevligt Hostel vi kom till, Ort likasa. Jag tror den gar under namnet Port Macquire och ligger 6 timmar norr om Sydney. Banjostamningen forsvann direkt och dag ett fordrevs genom en 1.5 mils promenad, genom regnsskog, berg och enorma surfstrander. Den planerade natten i singularis har nu blivit tre och imorgon tar vi samma Grey Houndbuss norrut till Coffs Harbour som tydligen ska bjuda pa aktiviteter som kajaking och andra naturnara upplevelser.
   Annars trivs undertecknad bra med livet pa hostel. En massa manniskor overallt som varit overallt som delar allt. Nastan allt. Vart Hostel rakar vara en kopia av Villa Villerkulla, uppdaterad med pool, biljardbord och en altan. Maten lagar vi sjalv och inhandlas mycket charmigt i diverse specialbutiker. Ytterst roande och behova ga till en gronsakshandlare for att kopa lok, slaktare for att kopa kott istallet for att kopa allt under ett och samma tak.
   Av mitt forsta intryck av inavelby ar enbart hostelaltanen kvar. En sydstatsaltan som tacker hela framsidan. Det som saknas ar dn aldre herre i strahatt, sittandes i gungstol med ett skarpladdat dubbelpipigt hagelgevar i knaet.

Som sagt, imorgon drar vi vidare och for en gangs skull ar vi uppbokade flera dagar i forvag. Vi kopte oss ett busskort med Grey Hound som tar oss till Cairns med hur manga stopp pa vagen som vi vill. Ratt smidigt aven om jag foredragit mitt forslag att kopa en minivan for samma pengar som busskortet kostade.

Stay tuned...

G

Annars?

Sitter framfor datorn. McDonalds ursakt till kaffe haller mig sallskap. Om timmen aker vi vill flygplatsen for att stadigt somna och tio timmar senare vakna pa en annan kontinent.
   Hade var farvalkvall till Bangkok igar,vilket innebar gat/barhang med ett par svenskor och en Israelit - vansinnigt likt Juan Sebastian Veron forovrigt.
   Av en handelse rakade "Veron" bo i Byron Bay och vi har nu saval boende som sallskap nar vi nar Byron. Sen att han ar ett hogavlonat fotbollsproffs gor inte saken samre,
   Gardagen spenderades pa MBK, ett enormt shoppingkomplex vars syfte ar att fa folk att ga vilse och branna pengar. Personligen lyckades jag bara med det ena, aven om det var nara att en radiostyrd helikopter hamnade i mitt handbagage. Kan vara bra att ha tyckte jag for en liten stund, innan min tomma planbok fick mig pa battre tankar. Efter manga om och men hittade vi ut och via ett par skraddare, packning och en utekvall sitter vi nu har. Fortfarande med McDonaldskaffet som sallskap. Nu lite kallare. Lite ackligare.

Kanns passande att lamna Asien nu. Bade jag och Sebbe ar ratt trotta pa asiater och det thailandska systemet och vi saknar faktiskt det hostrusk vi ska landa i. Att i samma hostrusk finns en styck Linn och en styck Karin, vilka jag ska leva ekonomiskt pa ar ocksa helt ok. Jag fick dock inte inte min vilja igenom angaende den romantiska flygplatsscenen dar vi fran var sitt hall i terminalen, slow-motion springer, och aterforenas till omgivningens stigande applader.
  Taxi till deras hostel funkar ocksa. Dar ska vi skissa upp en reseplan vilket ska bli intressant. Undrar hur langt man kommer pa mina resterande hundralappar? Tur vi har bra boende hos "Veron"





Juan Sebastian Veron: Legend

Hittade en bild fran Anckor Watt ocksa. Har har ni den.


Och en till. Martins "Bubbas Shrimp boat Co"- keps gor hela bilden.


Ytterligare en bild, denna fran kambodja. Vagen ni ser var varldens langsta. Vi gick hela.


For att aterskapa lite av min sinnesstamning avslutar jag med en solnedgangsbild, aven den fran Kambodja. Fotad genom ett par solglasogon. Kreativitet ar ordet ni soker,


Konsten att bli medvetet lurad

I stort behov av en fungerande kamera var jag idag tvungen att skjuta min redan skadeskjutna budget rakt i nacken genom att kopa ett nytt batteri och laddare.
   7000 Baht tyckte damen i butiken var ett rimligt pris Jag holl inte riktigt med. En intensiv debatt om senare hade jag mitt batteri och laddare. Slutpris: 4500 Baht och en garanti pa att mina varor var kopior. Lampan som ska lysa gront eller rott lyser gult. Eller inte alls. Och visst stavas det Nikon och inte Neekong?

Med eller utan kamera kan vi konstatera att det Au Nang jag besokte for 3 ar sedan har kommit pa fotter igen och allt har blivit saval dyrare som samre. Men, allt ar relativt och det ar anda med ett ganska stort leende jag kan beratta att jag och sebbe bussar till Bangkok i overmorgon for att ater igen bevisa att man visst kan leva over sina tillgangar. Martin vagrar inse det faktumet och beger sig om ett par dagar till Norge for att kora lite klassiskt Arbeit. Figge och Malin ska soka sig norrut i landet och Linn och Karin vanrar i Sydney.
   Det tidigare leendet blev plotsligt storre.

//G

PS. Mamma, Pappa - det kommer tva paket hemskickade till er inom ett par veckor. Forhoppningsvis kan ni hamta ut dem trots jag skickade dem till mig sjalv. Innehallet ar - enligt mig - totalt lagligt men maste packas upp ratt omgaende for att inte bli sunkigt.

En snabbis

Vi gav Phuket en chans. I tva dagar. Mest for att saga farval till Koffe och PC men ocksa for att konstatera att aldrig mer satta vara fotter pa stallet igen. Ett fruktansvart stalle som antagningen skapades en sondag da Gud hade sin vilodag.

Trivs battre har pa Koh Phi Phi dar vi mest existerar. Vi stiger upp. Sen gor vi inte sa mycket mer. Det racker for oss. Dock ska vi imorgon ut pa den obligatoriska snorklingsturen och o-safari samt antagligen ta livet av oss genom klipphoppning. Man kan det gora det i organiserad regi men jag och Martin kanner att ska man hoppa fran 20 meter kan man lika garna gora det "as they did back in the days"

Avsaknaden av bilder skyller jag rakt av pa kameran. Den vagrar starta. Personligen misstanker jag att felet ligger i att jag glomde laddare och batteri pa en sovbat.

Imorgon - Krabi och Au Nang for lite klassisk "battra pa brannan" dagar samt ett par dagar for utforsking av inspelningsplatser for olika filmer. Personligen ser jag fram emot Scaramangas o fran The Man With The Golden Gun.

Hej sa lange.

PS. Mamma - tack for patvingningen av plastpasarna. Ett optimalt satt att packa. Sa Linn, hinner du lasa detta sa tank pa paspackningen - den vinner i langden.

G

PS2. Och ja Veronika, jag ska ta val om henne. Oasett om det blir i Osterrike eller Australien. DS.

RSS 2.0